Full av högmod…

Jo, jag vet, jag dryper (emellanåt) av högmod – vill jag börja med – så du slipper kommentera just det.
Och det händer att mitt högmod närmar sig det Miljöpartiets medlemmar uppvisar.
Bra då vet vi det och jag kan gå vidare – i min berättelse…

Det hände sig förra hösten att jag fick den märkliga lusten att anmäla mig som medlem i PRO.
I dag vet jag klarare att jag då var påverkad av Madame som genom vad hon berättade om vad PRO “hade för sig” (just ingenting mer aptitretande än fiskbullar) som väckte tanken hos mig:
Stackar medlemmar – det där gänget måste jag gå med i och sätta sprutt på“.
Låt vara att jag är full av högmod – men dum är jag inte – för det tog bara ett halvår för mig att inse att – inte ens jag – kan väcka mumier…
Bara så du vet – jag har verkligen försökt påverka styrelsen.

Nåväl – jag kollade då hos vårt lokala SPF (Sveriges Pensionärsförbund) och kunde snart se att “där hände det saker”.
Och anmälde mig som medlem. Nu är jag alltså medlem i båda organisationerna…
Där vår lokala SPF har en betydligt mer levande hemsida än PRO – som i jämförelse befinner sig i – coma.
Från SPF kommer ofta små glada mejl som med sina innehåll visar starkt intresse för mig som medlem.
Tips och erbjudanden och personliga kommentarer…
Från PRO ingenting

Och skillnaden i vad de erbjuder är ungefär som att byta ut sitt dagligvaru-handlande från COOP till Cityhallen.
Med vilket – jag inte alls menar annat än – att jag finner Cityhallen betydligt mer inspirerande att besöka – än Coop.

Mera högmod – den som läser/läst vad jag skriver kan nog få för sig att jag är intresserad av politik.
I så fall har du rätt.
Emellanåt upplever jag den mentala plågan – att det också gäller kommunpolitiken.

Och, just nu nöter det på mig en aning mer än sedvanligt. Det kommer ju ett val nästa år och jag blir allt oftare förvånad (det snälla jag kommer på när jag inte vill skriva sanningen) att inget av våra politiska partier verkar visa tecken på att ha vaknat upp från “mellanvalsperioden” och börjat sina försök att påverka väljarna.
Jag får för mig att de anser att “allt blir väl som förra gången” och lutar sig mot att de sedvanliga kommer att ge dem sin röst även denna gång.

Och jag hamnar i mina funderingar i förra kommunvalet – och partiet VTL- Vingåkerspartiet.
Som kom som en frifräsare i kommunpolitiken och lockade så många väljare att de (2014) fick hela fyra platser i kommunfullmäktige.
Jag minns tydligt hur jag – något år innan valet 2018 – kände en viss gemenskap med att några vågat starta något nytt – och blev en aning lockad att få veta mera. Blev inbjuden till några av deras möten. Visade förmodligen små antydningar om att vilja vara med.

Så här i efterhand kan jag beskriva vad jag då (förmodligen) upplevde – PRO-känsla.
Det är verkligen inget fel med fiskbullar – nyttiga och näringsrika (men just inte så smakfulla) – men det är inte det som i första hand lockar mig att besöka en restaurang – utan “menyn i kombination med atmosfären i lokalen”.
Vilket det senare i betydande del påverkas av de övriga gästerna…

VTL fick min röst i senaste kommunvalet men lyckades bara locka 243 väljare till – och fick 2018 bara ett mandat i KF.

Det är lätt att – efteråt – sammanfatta det tidigare. När jag nu tittar in hos VTL och deras hemsida så förstår jag bättre varför de inte fick fler väljarröster. Vad de då erbjöd i sitt valprogram jämför jag idag med – vad du kan hitta i korgen – utgånget bröd där “bäst före datum” har passerat.
Fortfarande klart ätbart – men…

…var fanns det övertygande löftet om en lovande och ljusare framtid?
Inte fan finns den att finna i “floskler & löften” som erbjuder – fiskbullar…
Inte ens i Vingåker.

Och jag är sorgsen över den saken.
Jag skulle älska att få vara medlem i ett – verkligt – frifräsande lokalt parti!

VTL hade behövt en galning som jag…