Funderingar

5 maj 2021

Det kom en kommentar från Irene Sandqvist som undrade om jag hade några “tankar om det här med ordet – värdegrund.
Och det har jag förstås – och jag vill snabbt få ut att det är ett ord jag starkt ogillar.

Jag gillar skarp dina funderingar som hjälper mig att tänka ännu mer utanför boxen. Skulle vara intressant att höra lite om dina tankar kring värdegrund. Jag själv tycker att det är ett ord som man gärna använder för att höja sig själv och kommunen.
Men tyvärr sällan lever efter. Som politiker får jag en inblick i saker som gör att just värdegrund som det tjatas om i tid och otid inte har någon som helst betydelse. Utan mer vara är ett populärt sätt att höja och rättfärdiga sig själva och sina beslut inom kommunen.
Har du läst boken “En svensk tiger” av Hanne Kjöller?

Det finns det en hel del att läsa om Vingåkers kommunchef och även lite om HR-chefen som arbetade ihop.
När man läst den kan man verkligen ifrågasätta värdegrunden hos dom styrande inom kommunen.
Det var bara några funderingar från mig.
//Irene

Men jag tänker låta min “lathet” styra vad det blir – så här kommer några ord från ledarskapsforskaren Mats Alveson som jag låter börja med vad han framfört i DN:

“Se upp för tomma ord. De vackra orden florerar i organisationers och företags ­värdegrunder.
Men alltför ofta blir det en läpparnas bekännelse, som riskerar att släta över de verkliga problemen.
Tjusigt värdegrundsprat är att börja i fel ända – praktiken måste komma först.”


“Värdegrunder är populära och varje offentlig organisation excellerar i tjusiga sådana. Tid, kraft och energi går åt att framhålla sin förträfflighet ifråga om moraliska dygder. Ofta framhåller offentliga organisationer hur intensivt man jobbat med sin värdegrund; att diskutera, utveckla, förankra, revidera och implementera denna. Anspråket är att verksamheten genomsyras av en föredömlig värdegrund.
Detta kan ses som ett marginellt fenomen, terapi för ledningar, konsulter och stabsfolk, men är symtomatiskt för en offentlig sektor som ofta fungerar ganska illa men är tjusig på ytan.
Då värdegrunden framhålls som central för välfungerande verksamhet och man påstår sig ägna mycket tid åt detta finns skäl att slå larm.

I en större kommuns värdegrund står det att:

”All verksamhet i kommunen ska bygga på hög kompetens, arbetsglädje och serviceanda.
Som anställd i kommunen måste du ha en positiv människosyn, visa respekt och vara lyhörd

Det låter ju (som vanligt) fint och man kan bara föreställa sig att kommunens anställda befinner sig i ett ständigt lyckorus och att befolkningen lever i landet fullt av mjölk och honung.

Några gnetiga invändningar dock:
Om nu ”all verksamhet” ska bygga på allt detta får man nog lägga ned en hel del och nöja sig med en liten verksamhet. Troligen finns hemtjänstpersonal, lärare och p-vakter med medelhög eller – ve och fasa – under genomsnittlig kompetens, måttlig arbetsglädje mm, vilka nog inte platsar.
Och den som till äventyrs läst Freud, är bekant med mänsklighetens historia eller stöter på folk som är lata, besvärliga eller smårasistiska kan ha svårt för en entydigt positiv människosyn.
Kanske är en komplex och nyanserad människosyn bättre än lallande positivitet.
Men utan den senare hör man tydligen inte hemma i kommunen ifråga.

Vad är egentligen problemet med alla dessa värdegrunder som politiker och organisationsledningar nu ägnar tid åt? I bästa fall är det här meningslöst och tas endast på allvar av de som har betalt för att hålla på med värdegrundsprat eller känner självkänslan boostas av att upprepa fina ord.
Förr rabblades böner, nu är det värdegrundsord som håller humöret uppe och gör att man kan känna sig som en fin människa.
I sämsta fall tas det här på stort allvar och en hel del energi går åt.
Tjusigt värdegrundsprat kan sedan fungera som ett surrogat för en bra praktik.
Kritik lotsas vidare till övningar med att jobba med värdegrunden. Och särskilda mötesövningar kan vara bra för självkänslan. Man kanske inte lyckas så bra i jobbet men man har fina värderingar.
Det tycks vara det normala för svensk offentlig sektor – där skola, högskola, polis, försvarsmakt, arbetsförmedling, sjukvård mm ofta fungerar ganska illa i praktiken men i gengäld har förträffliga värdegrunder.
Ibland står intensivt värdegrundsframhävande i omvänd proportion till en bra praktik.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *