Om – sunt förnuft…

Ibland – ibland blir jag förbannad över saker jag inte att göra med.
Har några beskäftiga vingåkersbor sagt mig. Och den övervägande andelen medlemmar hos Vingåkers Nyheter verkar innerligt ogilla när jag tar upp ämnen som – våra skolor – eller politik. När det finns kommande Loppisar att längta till…

Därför, bästa ni som i alla fall tittar in här – jag blir surt förbannad när jag läser vad författaren Einar Askestad skriver i ett inlägg hos DGS.

Det är en regel!” ropar hon efter mig. Scenen får mig att fundera över frågor kring självständighet och tänkande.”

Nej jag blir inte sur på Askestad – tvärt om – utan känner hur en växande irritation kommer medan jag läser hans “berättelse”. Hans inlägg börjar så här

“När jag stiger in i butiken stoppas jag av ett butiksbiträde. Hon pekar mot en klädhängare där ett hundratal galgar hänger. En skylt informerar om att man skall ta en galge, ”så att vi inte blir för många i lokalerna”. När galgarna är slut får man vänta vid dörren. Men inga kunder syns till, butiken är tom.
”Det är en regel”, säger butiksbiträdet. Jag säger att jag mellan en regel och vad som är förnuftigt väljer förnuftet.”

Och hamnar som alltid – i egna funderingar. “Hur är det då med den saken i Vingåker då” och menar – hur många är det som väljer förnuft framför regler. Jag kan emellanåt få för mig att “den skaran” är i sjunkande…

Vill du ta del av hela Askestads tex – så var så god – här:
(Läs gärna kommentarerna till texten. För då kan du bl a läsa:

“Svenskar vill att det ska vara lätt, inte komplicerade samtal, kanske de undviker det kontroversiella, det som kanske vållar split och de är dessutom vana att underordna sig och visa av erfarenhet undviker de att ha välgrundade åsikter, mer av känslor och åsikter , det mesta hämtat från media.
Vi tycker likadant vi i vår lilla värld, vår grupp,
Man kan prata om golf, eller melodifestivalen.
Blir de frustrerade får de utlopp för det genom att titta på fotboll eller någon annan sport, där man kan avleda sin vrede.

Jag betecknas som en “introvert person” – jodå – jag gillar att umgås med mig själv…