Vad är politik?

Det politiska är ett gissel. Vad är det överhuvudtaget? Om man backar, tar ett steg tillbaka, ser sig omkring, vad ser man? Man ser sin omgivning. I mitt fall mitt arbetsbord. Fönstret med utsikten över bygden. Allt det som utgör min värld och som jag kan överblicka.
I den ingår minnen, spår efter förfäder, efter det liv som pågått i byn i generation efter generation. För inte så länge sedan fanns här ett byråd. En byskola. En mindre lanthandel. En kvinna i byn tog hand om dem som blev sjuka, och kom hem till den havande när det var dags att föda.
Livet pågick på plats, byborna hade varandra att vända sig till, och i den gemenskapen vilade det ansvar som var och en delade.

Politik?

Byskolan försvann. Lanthandeln likaså. Dåren som gick omkring bland gårdarna och blottade sig, som alla accepterade och lät vara, hämtades upp av främlingar. Folk från storstaden kom med direktiv, regler och förordningar, för hur husen skulle se ut, för vad man skulle odla, tillstånd som skulle sökas, för ting som inte tidigare angått någon annan än de som levde här omkring.

Staten. Centralmakten. Skatterna som höjdes från år till år. Vägar som drogs genom bygden, där gårdar som stod i vägen revs utan pardon. Man fick allt mindre att säga till om. Man fick lystra liksom till en vind, vad ville den? Varifrån blåste den?

In kom storbolagen. Köpte upp skogen, gruvorna, mineralerna. Staten som bestämt att det skulle rationaliseras, småjordbruk omöjliggjordes, slogs ihop, köptes ut. Främlingar styrde över bygden. Någon annans vilja rådde. En vilja som levde sitt eget liv, fjärran från allt som den berörde.
Vårt liv. Vår jord. Vår plats.

Den som skriver detta vackra och tänkvärda är författaren Einar Askestad – och han skriver mer – som du kan läsa här